

Pelle stirrade på routern. Den blinkade rött. "Agda! Allt är förstört!" skrek han. Agda suckade djupt från köket. Pelle ringde Lisa. "Lisa, routern har dött! Vad gör jag?" Lisa log vid sitt skrivbord. "Hej Pelle. Tryck på den lilla knappen på baksidan i tio sekunder." Pelle tryckte. "Nu lyser den grönt!" jublade han. "Bra jobbat, Pelle," sa Lisa lugnt. Agda rullade med ögonen.

"Lisa! Alla mina mail är borta!" ropade Pelle panikslaget. Lisa drack en klunk kaffe. "Kolla under mappen Skräppost, Pelle." Pelle klickade frenetiskt. "Här är dom! Men varför?" Lisa förklarade tålmodigt om filter. "Skräppost samlar oönskade mail automatiskt." Pelle nickade intensivt. Agda kikade över hans axel. "Du lyssnade inte förra gången heller," muttrade hon. Pelle ignorerade henne. "Tack Lisa, du räddar mitt liv varje dag!"

Pelle hade glömt sitt lösenord igen. "Det är en komplott!" viskade han dramatiskt. Lisa svarade lugnt: "Tryck på 'Glömt lösenord', Pelle." Pelle klickade nervöst. "Nu vill den ha mitt gamla lösenord!" Lisa log. "Nej, kolla din mail. Där finns en länk." Pelle hittade mailet. "Här! Men vad skriver jag nu?" Lisa vägledde: "Välj något du minns, som Agdas födelsedag." Agda fnös. "Som om han minns den."

"Lisa! En faktura kom från okänd avsändare!" Pelle skakade. "Det är spioner!" Lisa tittade på sin skärm. "Kan du framåt-maila den till mig?" Pelle kämpade med knapparna. Agda pekade irriterat. "Där, pilen!" Pelle skickade. Lisa granskade. "Det är din elräkning, Pelle. Helt legitim." Pelle andades ut. "Men varför såg den så hemlig ut?" Lisa förklarade om säker mail. Agda suckade så högt att Lisa hörde det genom luren.

"Skrivaren skriver inte!" Pelle viftade med papper. Lisa frågade metodiskt: "Är den påslagen?" Pelle kollade. "Ja! Lampan lyser." Lisa fortsatte: "Finns det papper i facket?" Pelle tittade. Tomt. Agda räckte honom en pappersbunt. "Såklart," muttrade hon. Pelle fyllde på. "Fortfarande inget!" Lisa frågade: "Är den ansluten till datorn?" Pelle såg kabeln på golvet. "Ah." Han kopplade in. Skrivaren surrade igång. "Mirakel!" jublade Pelle.

Datorskärmen visade: "Uppdatering krävs". Pelle frös. "Lisa, datorn hotar mig!" Lisa skrattade mjukt. "Det är bara en uppdatering. Tryck OK." Pelle tryckte tveksamt. "Nu händer ingenting på evigheter!" Lisa lugnade: "Det tar tid. Gå och ta en fika." Agda drog i honom. "Kom nu." Efter tio minuter var datorn klar. Pelle stirrade förvånat. "Den fungerar ju!" Lisa bekräftade: "Uppdateringar gör datorn säkrare." Pelle nickade långsamt.

"Datorn säger att minnet är fullt!" Pelle flämtade. "Vad betyder det?" Lisa förklarade: "För många filer. Kolla Nedladdningar-mappen." Pelle öppnade mappen. Hundratals filer. "Men jag behöver allt!" protesterade han. Agda tittade. "Du har laddat ner samma recept tjugo gånger." Lisa vägledde: "Radera dubbletter." Pelle började klicka. "Nu finns mer plats!" sa han stolt. Lisa log. "Bra jobbat. Gör det varje månad." Pelle antecknade ivrigt.

"Datorn går så långsamt!" klagade Pelle. Lisa frågade: "Hur många flikar har du öppna?" Pelle räknade. "Kanske trettio?" Lisa suckade mjukt. "Stäng de du inte använder." Pelle klickade på X:en. "Men tänk om jag behöver dom?" Agda pekade. "Du har inte tittat på dem på veckor." Pelle stängde flikarna. Datorn blev snabbare. "Det var ju magiskt!" utbrast han. Lisa förklarade om arbetsminne. Pelle lyssnade faktiskt.

"Lisa! Ingen ljud kommer ur datorn!" Pelle bankade på högtalaren. Lisa frågade lugnt: "Är volymen på?" Pelle såg reglaget på noll. Han höjde det. Inget ljud. Lisa fortsatte: "Kolla att rätt enhet är vald." Pelle klickade på ljudikonen. "Det står hörlurar, men jag har inga på!" Lisa vägledde: "Välj högtalare." Pelle bytte. Ljudet kom tillbaka. "Du är en genius!" ropade Pelle. Agda mumlade: "Elementärt."

Routern blinkade rött igen. Pelle sträckte sig mot telefonen, men tvekade. "Vänta," sa han högt. Han gick till routern och tryckte på knappen. Grönt ljus. Agda tittade upp, förvånad. "Vad hände?" Pelle log stolt. "Jag kom ihåg vad Lisa sa." Han satte sig ner, nöjd. Senare ringde musen inte. Pelle bytte batterier själv. "Titta Agda, jag fixade det!" Agda log faktiskt lite. "Kanske blir du tekniker till slut."

Grannfru Svensson ringde på dörren. "Min dator fungerar inte!" Pelle reste sig beslutsamt. "Jag kan hjälpa." Agda höjde ett ögonbryn. Pelle följde med och kollade. Datorn behövde startas om. "Tryck här," instruerade han. Det fungerade. Fru Svensson klappade händerna. "Tack!" Hemma ringde Pelle Lisa. "Jag hjälpte någon idag!" Lisa skrattade varmt. "Jag är stolt över dig, Pelle." Agda nickade. "Kanske ringde du bara elva gånger idag."

Telefonen ringde hos IT-supporten. Lisa svarade. "Hej Pelle!" Pelle lät annorlunda. "Lisa, jag ringer för att säga tack. Jag klarar det mesta nu." Lisa log brett. "Du har lärt dig så mycket." Pelle fortsatte: "Jag fixade routern, skrivaren och hjälpte grannen." Lisa sa: "Jag är här om du behöver." Pelle nickade. "Jag vet. Du har varit tålmodig." Agda ropade i bakgrunden: "Sluta bli sentimental!" Båda skrattade. "Hej då, Lisa." "Hej då, Pelle."